Sune!

I somras var det naginataträning med fåtalige gästkendoka i Stadsparken. Jag i vitt. Fotograf: Peter Eliasson.

Nya fotografier!

Hej, alla barn nu är det barprogram (sådant som sänds i barer, dvs. sporten)! Detta är ett litet urval från skärgårdsaromen, komplett med bevis att jag brytit mot lagen (men vilken lag? Det får ni allt klura ut själva).

Och detta är en ögontecknad nyckelpiga som jagade kameran. Snacka om mediahora.

För alla de som känner sig ensamma.

Under våra liv upplever vi många färgranna spektakel. Vissa må vara bleka som månen, medan andra är mer satuerade än norrskenet. Det vi måste komma ihåg, som människor och individer, är att även den mest strålande av ljuskällor någon gång kommer att sina – vilket redan är fallet. Då har vi två val: Det vi kan göra är att hålla fast vid en glittrande skärva tills det som en gång i vårat sinnes öga var en skinande smaragd blir till färglöst kattguld; eller titta på smaragden, och begrunda dess roll i vår stjärnhimmel. Och när vi hittat en konstallation där den hör hemma: placera den där, och börja leta efter regnbågens nästa slut.

Sloth prevails.

Idag hade potential att bli den satsigaste och hurtigaste dagen denhär veckna. Och vad har jag gjort? Kan sammanfattas med: Haloumi, värme, kamera och trettio minuters skolarbete. Och vips försvann all tro om att denhär dagen skulle bli jättekreativ. Jag har typ bilder på katten och något som liknar en WoG. Och det var typ det. Ingen utgång ikväll, jag är nämligen nere på -210:-. Fast egentligen inte. Jag har ju en sparkatt som är näst intill fylld med tior och femmor, och så har jag typ massor av större valörer menade till Göteborg nästa månad. Och sparkatter kan man väl inte öppna förren dem är fulla?